men herreguuud

hur besviken får man lov o bli på folk i ens närvaro...de man trodde älskade en mest i världen .....visar det på ett väldigt konstigt sätt!!!
Trodde jag såg ljus i tunneln men nopp...här står jag o stampar i samma besvikelsepöl som förut....tårar som rinner ner för min kind alldeles för ofta!!!

hur länge!?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0